Ventilerar

Behöver skriva av mig så känsliga för mänskliga känslor, eller de som tycker att man håller saker inom sig behöver inte läsa! Klaga inte om ni läser sen..


Man kan inte få allt här i livet.
Äta kakan eller ha den kvar? Båda funkar ju tyvärr inte.
Jag är extremt trött på att vissa inte förstår detta och blir sura och ska bråka när de inte får behålla ALLT.

Jag har en liten underbar familj i mina barn. Jag önskar såklart att den innehöll en person till, på riktigt men så är det ju inte. Visst, Klas ställer upp och finns här. Det är jag glad för!

Klas vill ju inte vara tillsammans med mig och kan inte leva med mig och jag vill det inte heller så det är ju inga problem egentligen.
Ändå har vi sovit ihop hela tiden och det har väl känts ok men ju längre tiden går desto mer fel har det känts.
Är man inte ihop så sover man inte ihop.

Idag flyttade jag därför ut hans saker till gästrummet och la in kläderna i garderoben där.
Då blir det kalabalik i hemmet och jag är störd för att Klas kopplade in sitt x-box häromdagen och som vanligt när han gör sig hemmastadd eller tar hit något så får jag honom att ångra sig.
(Jag har inte sagt något om att han ska dra eller något, utan jag flyttade bara hans saker!)

Grejen är att jag respekterar mig själv och min kropp.
Jag vill inte att någon tafsar och jag känner inte för att ha sex med någon som har en hobby som han har. Svårt att förklara och jag tänker inte skriva vad han sysslar med heller för det är hans ensak.
Jag blir inte tänd på en sådan kille helt enkelt och känner mig inte speciellt sugen att agera madrass åt någon som dagen innan velat sätta på någon annan..
Blir äcklad av tanken att ha en partner och andra kvällen ha en annan.

Sen eftersom både jag och han vill ha någon ny så känns det fel att sova ihop. Jag vill liksom känna mig "ren" om jag träffar någon ny.
"Hej! Jag sov med mitt ex häromdagen, det är väl lugnt!" Skulle inte tro det..

Så min vilja var att saker kan vara som vanligt men att han respekterar mitt revir men nej då går det inte!!

Så nu har Klas gett upp med att "försöka" ge detta en chans och dragit hem.. Han är trött på mig.
Antagligen trött på att jag känner honom och hans beroende. Han förnekar det själv så det är väl jobbigt att jag är medveten om allt.

Alltså, han får gärna hålla på med vad han gör men jag vill inte bli inblandad i det och han ska inte ha någon talan om vad jag gör med mitt liv då heller och ännu mindre kalla mig saker han borde kalla sig själv för.
Jag vill inte bli kallad tönt för att han inte får tafsa på mina bröst och ett nej är ett nej.

Ja, jag är väl jävligt störd som tänker så men det är min åsikt. Jag tänker inte behandla min kropp som skit.
För det är så det känns.

Så nu är jag "ensamstående på riktigt" som han säger.. Fine!
Finns det ingen respekt för mig så är jag hellre ensam!