Älska ett barn

Ett mail fångade mitt intresse. Det var rubriken som var mina egna EXAKTA ord som jag sagt den senaste tiden.. Och det jag markerat i rosa är nästan mina exakta ord.

Rubriken löd: Experten: Barn är inga hundvalpar som ska lära sig lyda!

".... Den kärlek han beskriver är tvärtom grundad på en omutlig respekt för barnets integritet och rätt till ett värdigt liv.

Att älska ett barn är inte bara en fråga om instinkt och känsla utan lika mycket ett konsekvent värnande om barnets rättigheter. Inget ordstäv klingar därför mer falskt än: ”Den man älskar agar man.” Kärlek och kränkning är alldeles oförenliga storheter! Det gäller vuxna emellan men kanske alldeles särskilt i förhållandet mellan den vuxne och barnet. Ett ordstäv mer i Korczaks anda skulle lyda: ”Den som kränker ett barn älskar det inte.”


Kärleken mellan den vuxne och barnet påminner om kärleken mellan två vuxna både i intensitet och i kvalitet. Paulus klassiska beskrivning av kärleken i 1:a Korintierbrevets 13:e kapitel skulle kunna gälla också förälderns kärlek till sitt barn: ”Kärleken är tålig och mild… Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.”

...
I den debatt som förs om fostran har jag hört företrädare för inlärningspsykologiska tänkesätt jämföra barnuppfostran med valpkurser. Det gör mig skamlöst upprörd!


Jag har större delen av mitt liv haft hund, och jag tycker valpkurser är viktiga för alla nya hundägare, men det finns en grundläggande skillnad mellan en valp och ett barn. En valp är en hund och kommer att förbli det. En hund måste alltid underordnas sin husse och matte, om den ska kunna vistas bland människor. Ett barn är redan en människa med grundläggande mänskliga rättigheter, en människa som snart ska bli vuxen och lära sig ta ett vuxet ansvar för sig själv, sina medmänniskor – och sina barn.


Om det ska bli möjligt krävs en fostran grundad på dialog och ömsesidig respekt. Här duger inga metoder för manipulation och kontroll, här måste alla system för mekanisk belöning och bestraffning ifrågasättas. Det handlar i stället om att få relationer att fungera mellan människor i två olika generationer, som har samma värde och samma rätt till en känsla av värdighet. Ingen har uttryckt det bättre än den tidigare nämnde Janusz Korczak: ”När jag leker eller pratar med ett barn förenar sig ett ögonblick av mitt liv med ett ögonblick av barnets liv – och de båda ögonblicken har samma mognadsgrad.”
"

Ni kan läsa hela artikeln på growingpeople

Jag är fan ingen dålig mamma för att jag respekterar mina barn som individer och inte straffar dem som hundar!! FATTA!!
Chockterapi my ass!

Jag är en bra mamma som gör vad jag kan för mina barn och försöker lära dem rätt och fel på ett acceptabelt sätt!

Jag är inte perfekt men jag är bra!