Hela havet stormar!!

Ja det kan man gott säga om mitt liv just nu. Kan säga som så att jag har aldrig mått så dåligt som jag mår nu, aldrig!! Fy fan säger jag bara. Lion är nu 6 veckor, min lille skatt :) Allt fungerar hur bra som helst med honom och Elias och det tackar jag för! Mer krångel behövs inte! Jag har varit sönderstressad med att hinna med att ta hand om barnen, fixa mat, städa och träffa folk. De familjer som någonsin fått barn vet hur känslig man är efter en förlossning, hur arg man kan bli och även hur extremt ledsen man kan bli! Man behöver så mycket förståelse, så mycket hjälp för att få vila ut och uppmuntran för att må bra! Utan dessa saker så blir man ett nervvrak, vilket jag blivit nu på hög nivå. Och vad får jag för det? MER SKIT!! Jag får så mycket mer nu när jag reagerar med alla taggar ut och sitter på helspänn och väntar på mer. Sparka på de som redan ligger, gör det! Låt din familj göra detsamma så blir det säkert bättre!! Vet inte var jag ska börja eller hur jag ska formulera mig för att det ska bli rätt. Eller så bara skiter jag i att försöka för det går inte! Det är bara jag som ska få skulden fast jag sitter på alla bevis som pekar åt motsatt håll. Jag måste hålla tyst för jag får inte behandla någon respektlöst, vilket jag gör om jag tar fram bevisen. Är det inte respektlöst att ge sig på mig när ingen vill höra min sida, min version? Jag ska bara sitta och ta och ta och be om ursäkt för att jag reagerar med att blir ledsen, sårad och irriterad. Fatta någon gång att mitt beteende är en reaktion på en svinig handling!! Men nej, jag sitter här och tar och tar, gråter och gråter. Allt är ju mitt fel, det är fel att ha känslor här visst för tydligen ska jag vara en jävla robot som tål allt, blir jag ledsen så är jag ett svin liksom!! Orkar fan inget mer av det här! Vet inte hur jag ska ta mig ur det här! Det finns en självklar väg, men jag är för rädd! Jag vill inte bete mig illa tillbaka!! Hur dumt det än låter så kan jag inte såra en annan människa med flit trots att det är det enda rätta nu. Jag har fått magkatarr, mår så dåligt av det! Amningen strular så Lion vill amma hela tiden för han blir inte mätt. Får inte en lugn stund ibland och det tär på mitt psyke ännu mer! Jag är så extremt trött och mina leder värker. Känner mig som en gammal tant! Önskar att allt vore bra! Att de lät mig vara, att han började vara POSITIV och säga SNÄLLA saker och att han gav mig tid till att återhämta mig och börja bli glad igen. Hur skönt skulle inte det vara!!? Jag vill ju att min familj ska vara en GLAD familj med snälla ord och kramar. Tyvärr så kommer den nog aldrig bli det för jag kommer aldrig bli en tålig robot och han aldrig en positiv, uppmuntrande människa :'( Jag orkar inte mer. Jag är inte äcklig, ful, värdelös, slampa, luder, subba, sugga och allt vad jag hört under en kort tid. Bäst att göra nåt åt det innan jag tror på det själv och går och dör. Jag ska inte dö av psykisk misshandel, jag ska dö av en kanelbulle i halsen när jag som gammal sitter på kafferep med Jennie. Så är det bara!