Jag accepterar!

Behöver skriva av mig lite i min terapibok nu.. För min egen skull så inget någon MÅSTE läsa. Kopierat från pampers: Barnet påverkas av dina känslor VAD HÄNDER? Även om du är van vid att dela din kropp med det lilla barnet inuti dig tror du antagligen att dina tankar och känslor fortfarande är privata. I själva verket påverkar ditt känslomässiga tillstånd även barnet. När du är upprymd eller glad reagerar fostret på de kemikalier som frigörs av din glädje. När du är extra lugn och avslappnad drar barnet nytta av din välbehagskänsla. Och om du är extra stressad och orolig ökar barnets puls och hjärtaktivitet som en reaktion på din anspänning. LÅT ANDRA TA HAND OM DET Det är bara att inse att det inte går att leva helt utan stress. Men du bör undvika extrem stress och oro om du kan. Forskning har visat att barn till mycket stressade mödrar mår sämre efter födelsen och kan vara kinkigare och svårare att lugna. Självklart bidrar gener till barnets personlighet också, men för ditt eget och barnets välbefinnande bör du undvika stressiga situationer i största möjliga mån. Låt någon annan ta hand om livets problem som omväxling - du har världens bästa ursäkt! SLUTORD Det är ganska enkelt. Vila, ät rätt, få hjälp att minska stressen och ta alla chanser att ta det lugnt! Tacka ja till hjälp från din partner, familj och vänner. Ju mer avslappnad du är, desto mer avslappnat kommer barnet att vara Skickade detta till Klas för att han ska fatta och låta mig vara ifred. Behöver inte en massa anklagelser och bortförklaringar för hans beteende. Jag behöver inte fjäsk ena dagen och elakheter andra. Han var snäll och lugn i tre dagar och sedan bröt helvetet loss igen och sms flödade och långa mail skickades med anklagelser, anklagelser och andra elakheter. Jag ger upp! Jag ger totalt upp på denna människan! JAG ORKAR INTE TA DENNA SKIT!! Jag beställer ett nytt nummer för jag förtjänar verkligen inte en annan människas konsekvenser. Att en människa inte kan ta större ansvar för sitt barns skull och lugna ner sig och acceptera SITT EGET VAL han gjort! Jag skriver ett långt mail tillbaka till honom och förklarar allt hur jag känner. Inte för att jag tror den människan tar åt sig något av vad någon annan känner, tyvärr. Något är riktigt fel där tråkigt nog :( Ser bara sig själv och sin egen påhittade gloria. Jag accepterar att han inte kommer söka hjälp eller ens försöka inse sitt problem och därför tar jag avstånd! Ber honom att acceptera sitt eget beslut och sedan låta mig vara helt. Barnet är inte här än på några månader och under den tiden har han inget att komma med och jag behöver ro. När barnet ska födas får han vara med om han vill, för sin egen skull men som stöd för mig kommer jag välja att ta med mig någon vän. Sedan får vi se. Sorgligt nog så har han ett problem :( Det gör mig ont att ingen kan få honom att inse, inte ens jag. Att han själv inte får sig en tankeställare när så många påpekar samma sak utan skyller att det är ALLA andra det är fel på. Jag har försökt, jag har verkligen det men nu ger jag bara upp och accepterar läget att ja kommer bli ensamstående med två.. Som sagt. Just nu existerar han inte för mig men han blir ju så illa tvungen att existera sedan, men det är sedan det! Nu är det barnen och jag som är nummer 1!! Vi har inte fått vara nummer 1 på länge.